En historisk by i förvandling
TÄLLEKULLENS HISTORIA
Tällekullen är en liten by i nordöstra delen av Småland som ibland kallades för den glömda byn. Rakt igenom platsen gick sockengränsen mellan Linneryd och Hovmantorp socken.
Det lilla hemmanet i utkanten av de båda socknarna och dessutom på svårtillgänglig mark.
Ingen var intresserad av Tällekullen och man tyckte att det var en bra plats att placera ett soldatatorp på, man ville placera dessa så långt bort som möjligt från den stora byn (Skogsryd / Ormeshaga) för man var skyldig enligt lag att underhålla soldaten med en viss mängd potatis, säd med mera.
Därför uppförde man 2 soldattorp i detta område , ett från byn Skogsryd samt ett från byn Ormeshaga. Platsen blev kallad byn Tällekullen.
Första soldaten för Skogsryds Backagård blev Sven Stake och han flyttade in 1782. (numera Borgholmen). Det andra soldattorpet under Ormeshaga lillegård fick sin soldat ungefär 1800 och hette Johannes.
Därefter blev det en intressant tidsålder för Tällekullen.
År 1801 till 1806 genomfördes enskiftesreformen i Sverige. Alla byars utmarker delades upp och fördelades så att mer mark kunde brukas av småbönder och torpare. Det betydde för Tällekullens del att en mängd småtorp och bosättningar byggdes upp. Familjerna i byarna var stora och trångbodda med många barn.
Befolkningsexplosionen var stor och som mest bodde det 10 familjer på Tällekullen, ca 100 personer 1875. Samma årtal fanns som mest 4.000 personer bosatta i Linneryds socken.
Reformen Laga skifte 1827. Det skifte som fått störst betydelse och som förändrat landskapet i Småland är laga skifte. En bonde hade rätt att kräva att hela byn skiftades. Både inägor och utägor delades upp och lantmätarna hade rätt att begära utflyttning av gårdar för att möjliggöra ett rationellare jordbruk. Byarna splittrades och då även bysammanhållningen.
Detta gällde inte Tällekullen som tur var, den lilla byn låg i två socknar och där fanns ingen storbonde, det ansågs mycket besvärligt och ingen var intresserad. Så därför ser byn ut än idag precis som den alltid har sett ut.
Befolkningsökningen gjorde till slut att man inte kunde försörja sig på det lilla som torpställena gav. Man var i stort sett självförsörjande beträffande mat, värme och bostad men hade väldigt lite inkomster, Man fick in någon riksdaler på att sälja kalv, get och ibland rävskinn på Linneryds och Eriksmåla marknad. Det blev svårt att överleva och folk började söka sig till andra kontinenter. Den stora utvandringen till Amerika startade.
Den förste som utvandrade till Amerika från Tällekullen var Carl Wilhelm Gabrielsson den 24/10 1885. Han hamnade till slut i svenskbygderna i Minnesota. Utvandringen tömde Tällekullen på mycket folk, den siste utvandrade så sent som 1929.Ännu i dag har man god kotakt med sina ättlingar i Amerika
Nu återstår det fem fastigheter i byn och samtliga är så gott som intakta. Byalaget får lite EU-bidrag för att förvalta kulturarvet och låta byn se ut som den alltid varit.
Sammanställt av Daniel Noregran
Källor: Utvandrarnas Hus, interjuver med gammalt folk i byn och grannbyar.
Borgholmen
Borgholmen härör från 1700 talet och här bodde soldaten i den gamla byn Tällekullen.
Den sista soldaten som bodde på Borgholmen var soldat Borg, han bodde här med sin fru och 13 barn. Vid denna tid bestod Borgholmen endast av 1 rum och kök. År 1901 infördes allmän värnplikt i Sverige och därmed upphörde systemet med indelta soldater och därefter övertogs fastigheten av en snickare som byggde till fastigheten med 2 rum.
Under 50-talet köptes fastigheten av Elisabeth och Nore Johansson som under en period hyrde ut bostaden.
I början på 1980-talet köptes fastigheten av Elisabeths och Nores son Sven Noregran och har sedan dess drivits av Sven tillsammans med sin fru Elisabeth Noregran.
Borgholmen innehåller än idag intressanta spår från en svunnen tid så som bl a arrest, kakelugn, bakugn och andra föremål.
Idag används Borgholmen som privatbostad av gårdens ägare.